Jag borde fan mig vara glad...men ist har jag världens ångest :S känns bara pissit!! :( 

Jag fick ni som inte vet ett sommarvikariat idag. Jag sa att jag kunde jobba hela sommaren utan problem, kändes bra att säga det då...sen tackade jag ja till jobbet och det kändes faktiskt helt OK när jag var där...fast när jag åkte därifrån började jag tänka vad jag egentligen sakt ja till....det här är inget jobb jag vill jobba med! Men en sommar kan man väl stå ut bara för pengarnas skull... Joel blev jätte glad för min skull...men jag insåg att när han äntligen kommer hem ska jag börja jobba...jag hade hoppats på att få umgås lite med honom...han säger att det löser sig, det säger han till allt.. =/ men nått skriker i mig att mejla henne o säga att jag inte kan ta jobbet ändå...jag är klyven :S jag borde svälja det o jobba sommaren, stå ut bara för pengarnas skull.. men är det värt att jobba när det är nått som skriker i mig att inte ta det, iaf inte hela sommaren...funderar stark att iaf mejla henne att bara jobba en period...

Usch jag vet inte....jag borde vara glad, men det är jag inte :( 

Ha det fint 

hejsvejs