Jag kan inte skaka av mig en obehaglig känsla jag har. Ända sen imorse har den varit där, måste nästan ha drömmt något om det...hur annars har den kommit dit? Jag hoppas med hela mitt sköra hjärta att det aldirg kommer inträffa...men man vet aldrig hur framtiden kommer bli. Det ända jag vet är att jag älskar honom mer än jag någonsin trodde man kunde älska någon. Han är det bästa som någonsin har hänt mig! Utan honom skulle mitt liv vara mkt tomt o ännu mer ensamt än vad det är. Han säger att jag inte behöver oroa mig...men obehaget säger att jag kommer sluta oroa mig när jag träffar honom.

Idag har iaf han o jag varit ihop o 11 månader. Bland de bästa 11 månaderna i mitt liv! Jag älskar honom och det kommer jag alltid göra <3